Direktlänk till inlägg 31 mars 2014

Att visa "omtanke" eller låta bli

Av Karin - 31 mars 2014 13:28

Träffade en tidigare vän idag på sjukhuset när jag var där för kuratorsbesök. Det är inte en "tidigare vän" i den bemärkelsen att vi är ovänner, vi gled ifrån varandra i brist på tid och engagemang.

Hon vet om att jag har varit/är sjuk och ställde frågor. Jag kände mig blottad och liten. Ville inte stå där i väntan på hissen och förklara mig. Berätta om livets svåraste period i sammanfattade svar på några hurtiga frågor; "hur mår du?" följt av "men hur mår du annars då?" och den där blicken. "lång sjukskrivning och arbetsträning hörde jag.." och ny fråga.

Blir förstås svårt för den jag möter, att inte låtsas om eller fråga. Känns skört för mig att få några minuter på mig att berätta om en lång tids sjukdom, till någon som inte hört av sig en enda gång. Bättre att personen inte låtsas om då faktiskt, låter mig "få vara frisk" i den stunden, än att plötsligt låtsas bry sig. Låter mig passera med en klämkäck kommentar och ett skratt om att det börjar bli tungt med stora magen...

Hur sammanfattar jag allt? Hur förklarar jag? Orkar jag ens? Och varför?

Jag letade efter tillräckligt informativa men ändå inte helt blottande svar att delge, sökte efter sätt att artigt visa att jag inte kände för att hänga ut mig själv där i väntan på hissen. Inte till någon som inte varit alls delaktig, inte visat intresse eller omtanke alls under året. Fann inga bra ord att komma undan med.

Hon visste saker också, via en gemensam vän och det kändes bara än mer obekvämt. Att hon frågat andra men inte mig och visste saker om min sjukdomstid som hon kunde fråga mig om där och då, överrumpla mig med.

Fick mig att inse att folk pratar. Precis på samma sätt som jag hade pratat. Som ett sätt att förstå och bearbeta det som kommit en nära, de som drabbat en vän. Men ändå. Lämnade mig med obekväma känslor, blottad. Liten. Fel. Sjuk. Oförståelse.



V 36 (35+5)

 
ANNONS
 
Ingen bild

Maria

31 mars 2014 15:47

Var det på väg till kuratorn? Så du fick utrymme att prata om det som hänt med kuratorn efteråt? Svår situation när den kommer så plötsligt och oanmäld. Lite som när vi sågs förra våren. Ett år sedan i juni.

Jag hoppas vi ses snart. Men fokus på bebis. Inte långt kvar nu. Snart andas du bebis vännen!

Kram

Karin

31 mars 2014 18:26

Det var på väg till kuratorn men känslorna kring mötet kom först efteråt..

Det var inte alls samma känslor att träffa dig förra året. Du hade varit involverad, delaktig och visat omtanke innan vi sågs, så är det inte i det här fallet och jag tror att det väcker mest känslor. Att öppna sig, att försöka sammanfatta ett helvete på några få minuter i förbifarten till någon som inte visat omtanke innan.. Förvånad själv över min reaktion faktiskt!

Snart sniffar vi bebis både du och jag :)
Kram

 
Ingen bild

Maria

31 mars 2014 19:26

Nej, jag ska inte jämföra utan jag mer påminns av plötsligt möte när du kom gående. Nu är jag hemma. Mer verkligt att en bebis när som helst kan göra entré även om det känns långt bort just idag.

Längtar efter att möta dig med vagnen!

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18 19 20 21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se