Jag funderar på om lilltjejen har vänt på sig nu och ligger med huvudet nedåt. Jag "har jag hicka i fiffin" ;), känner sparkar och små fötter som tråcklar sig in i mellan mina revben och det har även strålat långt ner i magen och ner mot benen. Jag tror att rumpan är precis i navelhöjd, den putar ut och trycker ofta ut magen till bristningsgränsen. Brustit har den dock inte gjort ännu.. Om jag trycker med fingrarna på magen blir det vita märken, precis som om jag vore solbränd. Även på benen. Hur som helst. Det som gör mig lite osäker på om hon verkligen har vänt sig "for good" är att jag ibland upplever rörelser brett isär, typ på varsinn sida om magen och det går väl inte ihop med huvud nedåt?

Jag kissar absurt mycket. 3 ggr på 20 min är inte ovanligt. Jag kissar alltid 2-5 ggr efter nattkissen och INNAN jag ens hunnit somna. Det är något jag inte kommer att sakna! Mitt hjärta pumpar hårt och jag tar mig med nöd och näppe uppför vår långa yttertrappa..

I övrigt är jag enormt lättad. FK är förstående och låter mig avgöra själv om jag vill avbryta arbetsträningen på en gång eller gå dit och avsluta (typ säga hejdå) i lugn och ro. Jag har inte fått kontakt med min läkare ännu men tror inte alls att han kommer försvåra för mig på något sätt. Alla är medvetna om att jag var angelägen om att prova och ingen kan tro att jag inte har försökt med all min kraft.

Det känns oerhört skönt att få några veckor på mig att ta det lugnt, samla kraft, förbereda mig och göra roliga energigivande saker. Jag känner mig faktiskt inte särskilt besviken eller arg på mig själv, jag ser det inte ens som ett misslyckande. Jag är tvärtom glad att jag åtmimstone hann prova. Såklart hade jag gärna hunnit att bli "friskförklarad" till 25-50% men nu blev det inte så och det blir nog bra ändå, i slutänden.

Min mamma droppade en bomb i helgen - att jag hade kolik. Det är min värsta skräck (inom normalsaker som kan hända). Jag är otroligt ljudkänslig och att känna sig otillräcklig dygnet runt och bli galen av skrikljud, det vore fruktansvärt. Jag blir stressad av tanken. Snälla Pyret, inte kolik (och inget annat ännu otäckare heller. Förstås)

Ikväll ska vi på förlossningsinfo på vårt sjukhus, utöver det är de både föräldrautbildning och bm-besök den här veckan. Hos bm får vi säkert reda på om lillan vänt sig, spännande!

Bild 1; En Pyrerumpa i högerkant
Bild 2; From my point of view..

V 33 (32+5)