Pyret ligger startklar! Hon har huvudet långt ner i bäckenet, det är fortfarande ruckbart men tillräckligt "fastkilat" för att hon inte ska kunna vända sig igen. Bm sa att hon sjunkit långt ner och hon trodde att hon alldeles snart skulle bli fixerad. Bm sa också att hon är en normalstor bebis, det betyder en födelsevikt på mellan 3 och 4 kg (vid fullgången graviditet). Hellre 3 än 4... "Tyvärr" vägde jag 4kg och min J 3.6kg, vi var båda 52cm så hon har att brås på.

Magmått, mäts från blygdbenet till livmoderns slut; 34cm (2cm ökning på 2 veckor)
Blodtryck; 110/65
Pyrets puls; 140 slag/min

Är det bara jag som får lite klaustrofobiska tankar av att ungen ligger fastkilad upp- och ner i flera veckor?

Tyvärr finns det inget samband mellan tidig fixering och tidig förlossning, det hade gärna fått vara så för min del annars. Det känns som att det är lite mer på riktigt nu när jag vet att hon ligger in "födasposition".

Jag ska berätta om något som dök upp på vår föräldrautbildning i veckan och som väckte otroligt mycket känslor i mig. Men idag orkar jag inte dra den storyn, en annan dag!

Frukostbilden är dagens andra frukost. Av någon anledning vaknar jag och är rätt pigg efter bara 3-4 timmars sömn (inkl kisspauser) och tidigt imorse intog jag därför min första frukost. Är det något nytt hormon som kommer såhär i slutet av graviditeten och förbereder en på vakna nätter?

Bild nr 2 är från boken "Du ska bli pappa" av Dick S. Den är ganska talande tycker jag :)