Urk vilken varm natt. Trotsade pollen och hade ett fönster öppet i lägenheten men jag dog nästan av värmeslag. Vaknade gång på gång och ville så gärna slänga upp sovrumsfönstret och fånga vindarna. Men då hade jag legat vaken av allergi istället för värmeslag. Pest eller kolera.

Vid 07 gick jag upp och åt halv frukost för att kunna ta min allergitablett. Tänkte somna om men kände mig något piggare än vanligt (halleluja) så det blev 8 lådor qournfärssås till frysen. Nu är frysen lika fullproppad som jag..

Igår blev det en liten utflykt, vi åt på Mc Donalds och köpte canvasdukar på Biltema. Stackars Pyret får en del skräpmat nu.. Inte verkar hon misstycka heller i och för sig.

Jag följer Gynnings blogg sedan en tid tillbaka. Mest för att hon har bf den 5 maj. Hennes förstfödda kom 2v före bf och hon tycker att hon har "gått över tiden" sedan länge. Hon är hopplöst frustrerad och riktigt less på graviditeten. Många kommenterar förstås och flera nämner den mentala inställningen. Precis som jag för flera veckor sedan "kände mig klar" med graviditeten, var trött på den och bara ville föda menar många att det fyller en funktion i själva förberedandet. Men om man saknar den känslan - startar inte förlossningen då? Har den mentala inställningen så stor kraft tror ni? Behöver vi komma dit mentalt för att det fysiska och biologin ska ta vid?

Jag vet inte vad jag tror längre.. Jag trodde så starkt på att den mentala tröttheten på graviditeten som jag kände för några veckor sedan var ett steg mot förlossningen. Att jag behövde komma dit för att vara beredd att gå igenom en förlossning. Att jag liksom struntade i förlossningen bara ungen kom ut. Men nu, när jag inte längre känner så, ja då undrar jag.. Och tänker att jag är annorlunda mot andra, vad beror det på (rädsla, ett lugn inför vetskapen om att bebis är klar, uttröttad, eller har jag gått och blivit chill?)

Jag tänker mycket på förlossningen. På hur det ska starta, kommer jag komma till förlossningen för tidigt, kommer vattnet gå, vaggandet med smärta, när epiduralen sätts, på hur min sambo ska bete sig, hur lång tid det ska ta, om jag kommer att skrika, orken, krystandet, känslan av att bebis kommer ut, sekunderna innan skriket hörs och när hon läggs på mitt bröst. Hur känns det då? Kommer jag tycka att hon är fin? Gråta? Vara söndersprucken? Vad händer sen - kommer jag palla eller tycka att jag "gjort mitt" och vilja sova? Eller kommer jag vara upprymd och aldrig kunna somna?

Frågorna är så många och svaren helt obefintliga, än så länge..

V 41 (40+2)

Gissningar;

”C” (spyor.blogg.se) 18 april, 3320gr, 50cm

”Spågumman” 22 april, 3250gr, 49cm

”Mimmi” (varvindar.bloggo.nu) 26april, 3500gr, 49cm

Min gissning, 30 april, 3685gr, 52cm

”Libra” (minbebis.com/blogg/libra) 1 maj, 3400gr, 51cm

http://jakteneftertotallycka.blogspot.se 1 maj, 3879gr, 52cm

”Anna” (vilsendagar.wordpress.com) 1 maj

”Maria” 3 maj, 3250gr, 49cm

”Fertilitetsresa” (fertilitetsresa.blogg.se) 3 maj, 3200gr, 49cm

”M” (varvagtilldig.blogg.se) 4 maj, 3380gr, 51cm

”A” (ilngtnsvrld.blogg.se) 6 maj, 3350, 50cm

Janet (iteradafamilia.blogspot.se) 6 maj

 

C

3 maj 2014 21:15

Oavsett när var och hur det börjar så tror jag och hoppas att du kommer få en fantastisk upplevelse. Blir fortfarande tårögd av att tänka tillbaka på hir det kändes när man helt plötsligt hade den där lilla människan på utsidan. Så stort, mäktigt och obeskrivligt.

http://spyor.blogg.se

Karin

6 maj 2014 11:51

Nåh tack C, vad fint! Man glömmer lite bort det där med "upplevelsen" såhär i väntandet. Blir mest fokus på när, hur och smärtan.. Lite lättare att se tillbaka än att se framåt förstås ;)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...