Jag känner att den kommer krypandes nu. Frustrationen. Varje gång molnande smärta sprider sig och magen hårdnar tänds en stilla förväntan, en pirrig nyfikenhet blandat med rädsla. Och varje gång jag inser att det försvinner kommer besvikelsen. Sambon frustar högt och tycker att väntandet är outhärdligt. Han avbryter den med träning och match. Jag är fast i den dygnet runt, liggandes i min säng. Även att jag ibland skulle orka göra något ansträngande så vågar jag inte trotsa utmattningen och riskera att trötta ut mig innan förlossningsstart. Det är det jobbigaste, att inte kunna underhålla mig i väntandet.

I onsdagsmorse gick slemproppen. Oftast startar förlossningen 1-7 dagar efter det, dag 4 idag.

Så nu säger jag det;
BRING IT ON!

Och så passerade övertidsdag nummer 4 och även natten mot nummer 5.

Jag måste medge att jag numera får funderingar på om det verkligen tänker dra igång av sig själv. Det är helt lugnt och känns avlägset med en start. Samtidigt vet jag att det kan dra igång när som helst. Övertidsdagarna börjar alltså spela mig en spratt.

I samband med ovan har jag också börjat fundera på igångsättning. Vad segt att bli igångsatt 2 veckor efter bf, då kunde man lika gärna kickat igång det hela tidigare och sluppit lite tung tid.. Det som får mig att än så länge avstå är 2 saker; 1. Naturlig start är bättre för både mamma och bebis (sägs det), 2. Igångsättningsförlossningar tenderar att bli längre och jobbigare, något man avråder min trötta kropp ifrån. Risken för att det avslutas med snitt är större.

Mina drömmar är helt mad. Jag drömmer intensiva, stressade drömmar och vaknar med sammanbitna käkar och gråt varje gång jag sover. Det är förstås påfrestande!

Något annat som är påfrestande är Pyrets hårdhänta lek med mina högra revben. Jag är konstant öm där och det känns som om hon nästan lyckas knäcka dem då och då. Rackarns unge!

Min matlust går upp- och ner men nu de senaste dagarna har jag fått i mig en hel del pasta i olika former. Det komiska är att jag hela tiden tänker "undrar om det blir det här jag ska föda på" och av den anledningen trycker jag i mig lite extra.. En ganska viktfarlig sysselsättning när övertidsdagarna fortsätter att ticka på.

Dessutom! Jag har fått mina första bristningar. De kom nu på övertidsdagarna - så typiskt! På sidan av magen, långt ner, i hullet sitter numera ett par röda märken. Kärleksmärken kan vi kalla dem tycker jag!

Nej vad tror ni - kommer det ut någon onge? ;)

V 41 (40+4)