För en vecka sedan nådde vi vårt beräknade datum. Nådde och passerade. För 6 dagar sedan gick slemproppen och jag läste att förlossningsstart vanligen sker 1-7 dagar senare. Idag är det Bf+7.

Jag förstod igår att min lilla frustrationsdipp som kom helt oannonserat i söndags eftermiddag faktiskt mest var en smitta av min sambo. Jag tycker inte själv att det är så jobbigt att vänta, jag känner mig tvärtom rätt harmonisk (och så undrar jag vad det är för fel på mig som reagerar tvärtom mot alla andra).

Igårkväll kom jag på att vi hade lite godis till serietittandet i sängen och säger spontant "åh vilken tur att inte förlossningen dragit igång, då hade vi missat detta mysiga". VM i positivt tänkade att se det på det sättet när jag knappt kommer ner i sängjäveln och med nöd och näppe kan andas väl liggande där.

Jag och sambon pratade om helgen som passerat och om igångsättning. Jag hade nästan bestämt mig för att vilja bli igångsatt på fredag, för att jag inte orkar med en helg till. Sambons frustration smittar av sig och gör mig på dåligt humör, han kan dessutom ta en break och tex träna vilket lämnar mig kvar med än mer negativa känslor - jag som ligger låst kvar. Jag pallar inte ännu en sådan helg kände jag igår. Det blir förstås extra kruxigt eftersom att jag både har utmattning och allergi att ta hänsyn till.

Men från flera håll blir jag avrådd att välja igångsättning och nu är jag tveksam till att välja det tidigare än nödvändigt ändå.. Klart att en utdragen och jobbig förlossning är sämre för mig än några frustrerade dagar av väntan. Det blir prat med bm idag om det hela!

Nu gör det ont i fiffin varje gång jag reser mig och sätter mig. Det måste vara Pyrets huvud som kasat ner ytterligare. Rackarns onge!

Det märkligaste med den här övertidsprylen är att chansen att förlossningen startar förstås blir större för varje stund som går, varje dag som passerar men det känns precis tvärtom. Som att jag kanske slipper ju fler dagar som läggs till räkningen. Ungefär som i skolan när jag var sjukt nervös inför muntlig presentation och man såg att klockan närmade sig lektionstidens slut och man började hoppas på att inte hinna.. Det är lika ologiskt då som nu, någon gång händer det ju. Jag kommer inte vara gravid i all evighet (även om det börjar kännas så) och ut ska ju bebisen.

Gissningar (nu är det bara 2 gissningar kvar och det är dagens datum på båda);

”C” (spyor.blogg.se) 18 april, 3320gr, 50cm

”Spågumman” 22 april, 3250gr, 49cm

”Mimmi” (varvindar.bloggo.nu) 26april, 3500gr, 49cm

Min gissning, 30 april, 3685gr, 52cm

”Libra” (minbebis.com/blogg/libra) 1 maj, 3400gr, 51cm

http://jakteneftertotallycka.blogspot.se 1 maj, 3879gr, 52cm

”Anna” (vilsendagar.wordpress.com) 1 maj

”Maria” 3 maj, 3250gr, 49cm

”Fertilitetsresa” (fertilitetsresa.blogg.se) 3 maj, 3200gr, 49cm

”M” (varvagtilldig.blogg.se) 4 maj, 3380gr, 51cm

”A” (ilngtnsvrld.blogg.se) 6 maj, 3350, 50cm

Janet (iteradafamilia.blogspot.se) 6 maj