För en vecka sedan nådde vi vårt beräknade datum. Nådde och passerade. För 6 dagar sedan gick slemproppen och jag läste att förlossningsstart vanligen sker 1-7 dagar senare. Idag är det Bf+7.

Jag förstod igår att min lilla frustrationsdipp som kom helt oannonserat i söndags eftermiddag faktiskt mest var en smitta av min sambo. Jag tycker inte själv att det är så jobbigt att vänta, jag känner mig tvärtom rätt harmonisk (och så undrar jag vad det är för fel på mig som reagerar tvärtom mot alla andra).

Igårkväll kom jag på att vi hade lite godis till serietittandet i sängen och säger spontant "åh vilken tur att inte förlossningen dragit igång, då hade vi missat detta mysiga". VM i positivt tänkade att se det på det sättet när jag knappt kommer ner i sängjäveln och med nöd och näppe kan andas väl liggande där.

Jag och sambon pratade om helgen som passerat och om igångsättning. Jag hade nästan bestämt mig för att vilja bli igångsatt på fredag, för att jag inte orkar med en helg till. Sambons frustration smittar av sig och gör mig på dåligt humör, han kan dessutom ta en break och tex träna vilket lämnar mig kvar med än mer negativa känslor - jag som ligger låst kvar. Jag pallar inte ännu en sådan helg kände jag igår. Det blir förstås extra kruxigt eftersom att jag både har utmattning och allergi att ta hänsyn till.

Men från flera håll blir jag avrådd att välja igångsättning och nu är jag tveksam till att välja det tidigare än nödvändigt ändå.. Klart att en utdragen och jobbig förlossning är sämre för mig än några frustrerade dagar av väntan. Det blir prat med bm idag om det hela!

Nu gör det ont i fiffin varje gång jag reser mig och sätter mig. Det måste vara Pyrets huvud som kasat ner ytterligare. Rackarns onge!

Det märkligaste med den här övertidsprylen är att chansen att förlossningen startar förstås blir större för varje stund som går, varje dag som passerar men det känns precis tvärtom. Som att jag kanske slipper ju fler dagar som läggs till räkningen. Ungefär som i skolan när jag var sjukt nervös inför muntlig presentation och man såg att klockan närmade sig lektionstidens slut och man började hoppas på att inte hinna.. Det är lika ologiskt då som nu, någon gång händer det ju. Jag kommer inte vara gravid i all evighet (även om det börjar kännas så) och ut ska ju bebisen.

Gissningar (nu är det bara 2 gissningar kvar och det är dagens datum på båda);

”C” (spyor.blogg.se) 18 april, 3320gr, 50cm

”Spågumman” 22 april, 3250gr, 49cm

”Mimmi” (varvindar.bloggo.nu) 26april, 3500gr, 49cm

Min gissning, 30 april, 3685gr, 52cm

”Libra” (minbebis.com/blogg/libra) 1 maj, 3400gr, 51cm

http://jakteneftertotallycka.blogspot.se 1 maj, 3879gr, 52cm

”Anna” (vilsendagar.wordpress.com) 1 maj

”Maria” 3 maj, 3250gr, 49cm

”Fertilitetsresa” (fertilitetsresa.blogg.se) 3 maj, 3200gr, 49cm

”M” (varvagtilldig.blogg.se) 4 maj, 3380gr, 51cm

”A” (ilngtnsvrld.blogg.se) 6 maj, 3350, 50cm

Janet (iteradafamilia.blogspot.se) 6 maj

 

Mimmi

6 maj 2014 11:54

Trodde nästan du skulle ha fött i natt, men inte ännu alltså..

Min svägerska blev igångsatt och hon hade en mycket uttragen förlossning (två dygn) och som hon sa "jävligt smärtsamma värkar utan paus". Hon var helt slut i flera dagar efter. Jag vet inte om det är så för alla som blir igångsatta, men jag har hört att det är bäst då det sätter igång av sig själv. Jag födde dagen innan jag skulle bli igångsatt + 14 dagar över tiden. Fast jag tycker alla ska göra hur de själva vill. Lyssna på dig själv.

 

Veronica

6 maj 2014 14:31

Håller tummarna för att förlossningen snart kommer igång av sig själv! Kul att höra att du inte själv tycker att det är alltför jobbigt att gå över tiden. Själv satt jag på mödrarådgivningen och grät då det närmade sig två veckor över, var så trött på att vara enorm och trött och täppt i näsan. Blev ju sedan igångsatt, men har många gånger efteråt tänkt att jag borde härdat ut några dagar till istället för att välja igångsättning. Å andra sidan kom hon ju ut till sist ändå, och nu då jag tänker tillbaka på förlossningen känns det inte alls som att den var så jobbig. Visst var jag trött efter många timmars pinvärkar, men det gjorde inte alls så ont som jag hade trott. Och oj så tacksam jag är över att jag valde epiduralen fast jag inte tänkt det från början. Tror att det var tack vare den jag sedan började öppnas, då jag fick vila lite från värkarna och sovit en stund. Så hur du än väljer att göra hoppas jag att du är nöjd med ditt val efteråt. Många kramar!

http://hoppochfortvivlan.blogspot.fi

 

C

6 maj 2014 16:49

Lycka till när det är dags!! Jag blev igångsatt kl 16.00 på torsdag 23 januari och Charlie kom 24 januari kl 13.21 Jag hade en fantastisk förlossning, fördelen med igångsättning är att man hinner få ALL smärtlindring vilket var fantastiskt! Hade inga såkallade "pinvärkar". Jag sydde inte ett stygn och stog i duschen 30 min efter att han var ute. Jag var livrädd innan, helt i onödan. Stor kram!

http://vagentilldig.blogg.se

Karin

6 maj 2014 20:56

Oj det var en positiv upplevelse med igångsättning. Skönt att läsa att det finns såna också, jag har tyvärr mest hört om motsatsen. Jag lägger din upplevelse på minnet utifall att det blir aktuellt för mig också. Tack för att du delade med dig.
Kram

 

Fertilitetsresa

6 maj 2014 18:08

Får vi komma med nya gissningar nu då??!! ;)

Stort lycka till, det här är spännande värre för oss som kikar in flera gånger om dagen i förhoppning om BB-uppdatering!!

Kramar

http://fertilitetsresa.blogg.se

Karin

6 maj 2014 20:54

Hehe :) Jag tror nästan att det är mer verkligt för er som läser än för mig som är mitt uppe i det.. Hoppas kunna slänga upp en BB-uppdatering om inte alltför lång tid ;)
Kram och tack för lyckönskningar

 

Maria

6 maj 2014 21:33

Du får en till positiv erfarenhet av igångsättning från mig även om det kändes skumt att komma till förlossningen utan värkar och att det sedan var segt innan de ökade på droppet. Kortaste förlossningen från start till slut ändå. men jag föredrar att det startade av sig själv med tjejerna. vet inte hur mycket det påverkar att det var tredje barnet.

Jag vill gissa på nytt datum ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...