Födelsetavla med uppgifter om födelsedatum, namn, klockslag för födelse, längd och vikt.

Vecka 6 (5+2)

Spänd av nyfikenhet inför fredagens ultraljud. Kommer det vara för tidigt? Får vi se- eller höra ett litet hjärta? Kommer vi få veta att vi blev gravida en månad tidigare? Kommer allt se bra ut såhär långt?

Inatt drömde jag att man på ultraljudet sa att jag aldrig ens varit gravid. Att min medicin ökat halterna av hcg i urinet och att allt var på låtsas. Jag tänkte på alla mina symptom och skämdes. Kände mig lurad. Och dum. Det var omtumlande att vakna. Otäcka dröm!

Min fästman tror på tvillingar. Det har han gjort sedan vi träffades och ännu mer nu när vi läste att hcg ökar snabbare vid tvillinggraviditet. Det vore komiskt på flera sätt. Dels för att sambon envisats med att tro att vi en dag kommer få tvillingar och även såklart utifrån vår tid som ofrivilligt barnlösa.. I hemlighet tänker jag en logisk och högst platonisk tyst tanke om att det är bättre att sprida ut efterlängtade barn till fler par, än att ge oss två samtidigt. Men så funkar det förstås inte. Är ni två så älskar jag er till månen och tillbaka!

Idag har jag gjort en sökning på kön och graviditet. På högst ovetenskapliga grunder tydde det på att vi väntar en pojke. Men det är jag inte så säker på.

Apropå bebisens kön noterade vi en intressant skillnad väl värd att berätta för er. När vi påbörjade vår barnresa ville vi absolut inte ta reda på bebisens kön. Det skulle bli en överraskning på förlossningen, så tänkte vi. Nu vill vi veta och vi båda blev väldigt förvånade när vi insåg det. Vi tror att det beror på att vi helt enkelt har undrat i 2 år redan. Nu kan vi inte hålla oss längre. Ska vi få en flicka eller en pojke? Spelar roll gör det inte men nyfiken är jag! Vem är du? Såklart undrar jag inte bara vilken könstillhörighet du har, utan vem du är lik? Får du pappas mun eller min? Kommer du ha vitt fjun på huvudet? Stor eller liten? Glad eller ledsen?

Och ångestrummet.. Det där rummet som var tänkt att vara barnrum redan förra sommaren har nu fått nytt skimmer! Idag satte jag mig där inne och föreställde mig ?mening? med det rummet. Fina tapeter, mina målningar på väggen, spjälsäng, barnböcker och byrå med små söta bodys i. Mitt hjärta exploderade. Äntligen Pyret!

Skit på dig jävla ångestrum - nu blir du vårt kärleksrum!

Den senaste 1.5 veckan har så mycket förändrats. Inte minst vi. Tidigare var vi enade i vår ofrivilliga barnlöshet, vi hade hittat någon typ av strategi att klara av den hårda verkligheten. Det var vi två mot världen - vi två mot vår barnlöshet! Kärleken skulle krossa den fruktansvärt ovissa verklighet vi befann oss i. Våra roller hade formats under 2 års tid, växt sig starkare. Och vi hjälptes åt att plocka upp skärvorna av den andras brustna hjärta när det behövdes. Sorgen blev en del av oss, i perioder den allra största. Den som betydde mest, sved mest och identifierade oss allra mest. Vi hade bestämt oss för att vinna kampen, oavsett hur den skulle sluta. Vi två behövde varandra, med eller utan barn. Det var du och jag mot vår ofrivilliga barnlöshet.

Förutsättningarna har förändrats på det mest drastiska sätt. En dag upptäckte vi att vi är gravida, utan ivf, utan adoption eller donerade ägg. Förutsättningarna har förändrats. Och jag märker att vi söker nya roller, ett sätt att förhålla oss till det vi inte trodde skulle hända.

Vilka är vi nu när vi inte längre är ofrivilligt barnlösa? Vilka vill vi vara nu när vi kan välja, nu när den stora sorgen - den som låg som ett tungt täckte över oss är borta? Vad finns kvar efter en sådan omtumlande kamp?

Som blivande mamma och pappa, det som var vår plan och längtan redan för länge sedan, måste vi nu hitta ett nytt "oss". Bygga på något nytt. Men inte utan det som varit. Det är förstås en del av vår byggsten, grunden i det nya. Det som prövat vår kärlek och gjort oss starkast kommer finnas kvar.

Jag ser fram emot att söka våra roller i vår nya verklighet. Och jag kan tänka mig att söka länge - att denna verklighet är här för att stanna och att resan aldrig tar slut. Att detta bara är början på vårt nya liv. Våra nya roller i en ny värld av förutsättningar!

Denna håller jag på med nu. Inte riktigt klar ännu!

Idag går vi in i ny vecka enligt appen! Vecka 6 (5+0). Jag ringde till fertilitetsenheten imorse och de höll med om att det verkar konstigt att jag har fått så höga veckoindikator på gravtesten, plus att jag mätte äl i 6 dagar och bara hade en dag mens i förra cykeln. Det vore galet om man som ofrivilligt barnlös missat en graviditet, så som jag har "testknarkat" och letat symptom tidigare. Det var hur som helst inga kruseduller utan vi får göra ett tidigt ultraljud nästa fredag, om en vecka! Som jag längtar!! Vi får försöka förbereda oss på att det kan vara för tidigt och att man därför inte kommer kunna se något. Men det går nog inte att förbereda sig på det egentligen. Jag bara längtar istället - för det kan jag!

Hos barnmorskan igår fick vi bland annat dessa böcker. Jag ska lägga mig på soffan, efter en natt med dålig sömn och en yrslig start på uttrappningen av medicin och bläddra i bebisboken. Min bebisbok!

Jag blev pirrig inför besöket hos barnmorskan idag. Jag började förstå att vi verkligen skulle dit timmarna innan. Ibland har jag nästan känt mig frustrerad på andra nygravida som skriver att de inte kan förstå att det är på riktigt, eller att det känns overkligt. Väl här kan jag bara hålla med. Det som händer nu - kan det resultera i en liten, liten bebis i början av maj? En som är vår? En som jag får hålla i och ansvara för hur länge som helst? Är det ingen som väntar på att jag ska lämna tillbaka knytet efter ett tag? Det känns absurt. VÅR bebis.

Hos barnmorskan var det egentligen bara information om alkohol och kost. Det var inget vi inte redan visste men ändå ett steg på vägen som kanske kan göra det lite mer verkligt. Eftersom att jag hade en knepig mens förra cyckeln (som vi trodde berodde på medicinen), sedan mätte äl under 6 dagar och testade "gravid v 2-3" redan dagen innan mens så sa hon att vi kan göra ett tidigt ultraljud för att kolla hur långt gångna vi är. Jag vet inte vad jag tror och vad som är förhoppningar...

Eftersom att vi skulle påbörja ivf nästa fredag så ska jag ringa och be att få göra ett ultraljud istället. Jag hoppas att de godkänner det. Jag ser verkligen fram emot att få ringa och säga att vi är gravida! Håll tummarna imorgon är ni snälla.

Symptom:
- Hungrig
- Uppsvälld mage
- Gasig i magen
- Spända och ömma bröst
- Trött(are)
- Illamående och jäkligt åksjuk
- Yrsel
- Lycklig!

Ni får gärna hålla en tumme till om ni orkar. Jag ska trappa ut medicinen (igen) och jag vill inte hamna på akuten (igen). Detta elände har hållit på sedan i maj och jag önskar att det kan få ett slut nu. Slut på det och början på lyckan. Tack.

Idag visade Clearblue 3+ och jag är så glad över att hormonet ökar! Idag är det en vecka sedan min mens skulle ha kommit och dagen innan testade jag "gravid v 2-3", jag ska fråga barnmorskan om detta idag. Antagligen är jag en höghormonare och producerar mer hormon än medeltalen för kvinnor (och testen). Helt okej för mig - mindre oro! Hej finaste 3+.

Kvällens hjärnvila!