I det där väntrummet, där alla kvinnor (och män) som ska till barnmorskan väntar, där sitter även jag. Jag i väntan på min kurator. Jag har tänkt många fula tankar i det väntrummet. Liksom pyst ut min ilska över de okända kvinnor med vackra gravidmagar som jag sett där, suttit bredvid eller släppt förbi i kön till toan.

Imorgon är det min tur. Jag ska vara den där andra kvinnan som jag vänt min ilska mot. Jag och fina fästman ska gå in till vår barnmorska för första gången. Vecka 5 (4+6) imorgon. Vi kommer få information om alkohol, kost och KUB, det är allt jag vet. Jag önskar såklart att vi skulle få göra ett ultraljud eller få någon typ av bekräftelse på att det är sant men det kommer senare.

Lilla pyret, imorgon är första steget!

Vad galet att vi blev gravida på egen hand en månad innan ivf-start. Min läkare sa igår att "jag har hört talas om sånt tidigare, det händer lite då och då". Det är klart du har, tänkte jag. Det kan förstås "ta sig" månaden innan ivf, precis som vilken annan månad som helst. Det får mig osökt att tänka på föreställningar som folk gärna har som jag vill dementera;

1. Nej, jag (vi) hade inte "slappnat av",
2. Nej, jag (vi) hade inte börjat fokusera på något annat - inget hundköp alltså!
3. Nej, jag hade inte "gett upp" och slutat hoppats/längta, tvärtom, jag hade förhoppningar igen!
4. Nej, det var inte "när jag minst anade det", vi hade äl-testat (för första gången på över 1 år) och jag noterade vissa avvikande känslor i kroppen från äl och framåt. Jag anade!

Ofrivillig barnlöshet, återigen, är en sjukdom. Att bemöta någons graviditet med ovanstående punkter är att direkt- eller indirekt beskylla hen för hens barnlöshet. Som att vi barnlösa måste hitta en alldeles speciell nyckel för att lyckas, en som "dem andra" aldrig behövt leta efter. Som att jag skulle ha gjort mig infertil av förhoppningar och längtan! Och inte förens jag lyckats släppa min längtan kan jag bli gravid. En omöjlighet, jag lovar! Och hur skulle det ens funka överhuvudtaget - vänder simmarna om de ser att min längtan är för stor?

Denna graviditet beror inte på att vi hittat någon magisk nyckel. Det beror på precis samma saker som om den hade blivit till första halvåret;

1. Ett dugligt ägg lossade
2. En spermie träffade ägget
3. De gillade varandra!
(4. I mitt fall, min kropp var redo!)

5. Och det är fantastiskt!

Den här månaden, råkade vara månaden innan ivf. Men dessa förutsättningar kunde lika gärna ha funnits för 1 år sedan. Punkt.




(Bild på befruktning från google)

Put some colour on your life...

På tal om fashion week!

Vecka 5 (4 + 3)

Idag är jag mycket piggare. Jag har varit en tur till ICA och fixat några ärenden, plockat undan i köket, pratat i telefon och ätit lunch. En produktiv halvdag i mitt nya (tillfälligt sjuka) liv.

Det är mycket aktivitet i magen idag, det molnar ganska mycket och jag måste säga att jag älskar känslan. Känslan av att något växer där inne! Jag skulle säkert bli nervös om det gjorde mer ont, nu är det som svag mensvärk.. Eller som ägglossningsvärk. Det känns tryggt! Det kan säkert bete sig olika utan att vara någon fara. Ni som läser får gärna dela med er av erfarenheter.

Jag fick tillbaka ett cellprov som visade cellförändingar i januari, det har blivit dags för uppföljning nu. Det känns olustigt att någon ska in och krafsa runt där inne där Pyret bor. Hemska tanke om det kommer behövas operation mitt i allt...

Jag tänker på alla som kämpar. Tänk vad ett streck kan förändra... Från ena sekunden till den andra. Olika världar, olika liv att leva! Jag önskar verkligen alla som kämpar det där strecket. Känslan. Magin. Lugnet och kärleken som följer med. Jag önskar er orken att fortsätta!

Nu ska jag vila. Vila och njuta.

(Bild från google)

Vecka 5 (4+2)

Jag testade imorse igen och Clearblue visade "gravid vecka 2-3", precis som i onsdags.

Oj så trött jag är idag. Jag har sovit 2 gånger och knappt varit vaken däremellan. Det är förstås inte konstigt. Min kropp har gått igenom mycket den senaste tiden, mycket som gör mig trött. Utmattningssyndrom, depression, misslyckad medicinering och nu nystartad graviditet.

Trött men lycklig och otroligt lättad. Som att en flerårig tyngd av ovisshet och rädsla runnit av mig på bara några dagar. Plötsligt kan jag andas igen. Plötsligt ser jag fram emot en mörk höst och vinter (som jag annars hatar). Vi kan bli gravida och det är fantastiskt! Än så länge är jag överväldigad av glädje över att vi kan bli gravida men jag gissar att oron kommer öka i takt med att graviditeten fortskrider. Just nu är jag i alla fall inte orolig för graviditeten, kanske mer för hur pass jag ska ha tillfrisknat tills om 8 månader (mer om det i ett annat inlägg). Jag har även en hel del känslor av skam kring att jag blivit gravid i en situation helt olik den jag föreställt mig, långt ifrån så perfekt som jag sett framför mig. Sjuk(skriven) och medicinerad. Vad ska folk tänka, tänker jag (mer om det i ett annat inlägg).

Jag har blivit alltmer intresserad av bra mat i och med graviditeten, plötsligt är det inte bara jag längre! Jag är semi-vegetarian, alltså äter jag fisk men inte kött eller fågel (inte heller skaldjur). Läser på om järn, vitaminer och kostråd för gravida. Tänker att smootie av fil med jordgubbar, blåbär, hallon, gojibär och tranbär låter kanon. En skvätt sirap i och mixade pumpakärnor och linfrö om man vill. Tänker att jag vill lära mig laga ett matriktigt, grovt och järnrikt surdegsbröd för att maximera mina frukostar. Mager ost eller messmör på smörgåsen. Avsluta måltider med c-vitamin för att kroppen lättare ska kunna ta upp järn från vegetarisk kost (apelsin och kiwi är särskilt bra på det). Andra nyttigheter som jag tänker öka i min kost är kål, både vitkål (pizzasallad:) och rödkål är gott i/som sallad, även rödbetor i olika former. Jag behöver hitta olika recept som innehåller sojabönor, det är grymt nyttigt.

Så har ni några tips på måltider, bröd eller snabba enkla och nyttiga småplock som typ blåbär skriv gärna dem! Även tips liknande den om att ta en apelsin efter maten för att öka järnupptaget i kroppen så tar jag tacksamt emot :) 

Nu ska jag luta ner huvudet tillbaka på soffkudden och lägga handen på min väldigt svullna mage med lill* pyret i <3

Jag har en fundering som följt mig sedan testdagen. Jag gravtestade med ett ClearBlue samma dag, eller t.om dagen innan förväntad mens och indikatorn visade "2-3 veckor". Hur kan det vara så? Varför visade den inte 1-2 veckor när jag testade så pass tidigt? Jag testade med ägglossningstest vid tiden för min (tilltänkta) ägglossning och flertalet test visade positivt mellan fredag och onsdag (alltså 6 dagar). Läste att ägglossningstest ger positivt utslag även vid graviditet. Förstår ni min tanke? Har jag varit gravid sedan förra månaden rent av? 

Jag måste kontakta barnmorskan på måndag, detta gör min snurrig!

Är det någon som har någon tanke om detta?

// Fundersam tjej tacksam för svar :)

En sån konstig känsla smyger sig på. Är det på riktigt? Inbillar jag mig? Så många gånger jag har låtsats att illamående, huvudvärk och en svälld mage beror på bebis i magen. Är det verkligen på riktigt nu? Så overkligt och inga konkreta bevis mer än difusa symptom. Jag testade positivt i onsdags, efter det har jag inte testat (ganska bra gjort va?) ;) Imorgon har jag tänkt att testa med ett nytt Clear Blue igen!

En annan konstig sak är att jag inte är ett dugg orolig. Det känns lugnt, naturligt och självklart! Kroppen är glad, likaså är jag och min fina fästman. Jag tar det faktiskt för givet, det gör jag, och inte tror jag att något kommer att bita mig i rumpan för att jag säger det. Tvärtom! Skulle något hända, då har jag levt lyckligt gravid tills dess. Jag kan inte påverka något, jag kan bara gilla läget och njuta! Och det gör jag verkligen - även om jag tror att jag luras och inbillar mig emellanåt!

Vecka 5 (4 + 1)
Symptom
- Hungrig (redan?)

- Superömma bröstvårtor (linnet mot gör ont)
- Molnande värk, svagare än mensvärk, några ggr / dag (mer sällan än jag trott)
- Kissar ofta
- Uppsvälld mage
- Huvudvärk
- Illamående (men utspritt över dagen, särskilt vid hunger).
- Trött(are)

Ni som följer mig vet att jag har utmattningssyndrom och dessutom genomgått/-går en misslyckad medicinering. Detta gör att de 4 sistnämnda symptomen kan vara biverkningar av medicin och symptom av utmattningen. Symptomen har dock ökat de sista dagarna och därför anar jag att de har med graviditeten att göra (också).

Pyret, vi är så lyckliga över att du äntligen hittat rätt!