Direktlänk till inlägg 23 oktober 2014

Framgång, uppgång och punkt.

Av Karin - 23 oktober 2014 11:32

Jag är bättre sedan min fleraveckorstid hos mina föräldrar, även om det var lite irriterande mot slutet och jobbigt med en del saker som jag insåg. Det var väldigt märkligt att som 30-åring med bebis bo en längre tid med föräldrarna, känns liksom knasigt men ovärderligt i mitt läge. Jag är tacksam för möjligheten!

Sedan vi kom tillbaka har sambon fått klart att han får gå ner i tid och jobba 80%, han ska vara ledig onsdagar fram till nyår. Så jäkla bra! Egentligen är det rätt knäppt när en tänker på det.. Jag var sjukskriven på 100% i 15 månader, blev sedan friskskriven på 100% från en dag till en annan MED en bebis. Inte ens utan bebis gör en ju så.

I nuläget orkar jag inte krångla med sjukskrivning. Ekonomiskt sett är det förstås dumt och vi måste slösa på föräldradagar för att dryga ut förlusten av sambons 20%s mindre jobbande. Men. Jag. Orkar. Inte.

Att hålla på och försöka övertyga läkare och bli nedtryckt och ledsen varje gång, det gör mig varken friskare eller gladare. Att känna den stressen var och varannan vecka..

Om jag får träffa den privata läkaren, som är inriktad på psykiatri och därmed borde kunna även utmattningssyndrom, då kanske han förstår att jag borde vara sjukskriven på 20%. Vi får se. Jag tar lite i taget.

Otroligt hur mycket pengar har sjunkit i värde i mina ögon..

Vår lilla nattmarodör tog priset inatt. Shiiit, pju, stånk och stön vad tufft. Jag påminner mig själv om att det finns en anledning till att sömn, eller brist på sömn används som tortyrredskap...

För att riktigt hotta upp det hela ska Pyret få sin 5-månadersvaccination idag. Feber och mer "strul" att vänta alltså.. Gör mig också lite nervös, jag är så känslig, klarar liksom knappt av livet med bebis när det flyter på bra.. Än mindre när jag blir utan sömn och bebis har det jobbigt (och blir "bökig").

Försöker tänka fram en lösning eller i alla fall en förbättring på temat sömn men trevar bara bland massa olika alternativ. Dessutom riskerar en ju hamna i jäkligt o-rutiniga och röriga försök, som bara förvirrar bebis än mer. Jag hoppas att BVC har några kloka råd idag.

Knäppt nog men oerhört fascinerande är att jag saknar henne när hon (väl) sover. Trots mitt mående, sömnbrist, en släng av stresspåslag och oro så finns det plats för så mycket kärlek. Det är stort, tycker jag.

Vi ammar fortfarande by the way. Har precis gjort paus i det där med smakportioner, vi har backat bandet lite i hopp om att trygga henne i den nya struliga fasen.. Eller ja, ammat har jag ju gjort hela tiden men jag hade en tanke om att kunna trappa ner, i hopp om att få behålla energi. Tanken på att trappa ner är iaf lättare att tänka nu och jag kan åtminstone se någon fördel med att amma mindre, jag börjar vänja mig.. Hoppas att jag ska kunna amma 1-2 ggr per dag sedan, för att jag älskar närheten och jag tror att den och mjölken är viktig (min åsikt, ingen kritik mot andras åsikter/sätt). Hur som helst, just nu känns det avlägset.. Nu är det mycket närhet och bröst som gäller!

Idag har jag tänkt försöka ta om mina sköldkörtelprover. Egentligen är det först nästa vecka men eftersom jag ändå ska till BVC idag så ska jag fråga labb.

 
ANNONS
 
Karin

Karin

24 oktober 2014 07:01

Håller helt med, det är ju helt galet att du blivit friskskriven med barn direkt! Är det alltid så det funkar?! Du borde ju absolut få deltid tänker jag, hoppas du får en bra ny läkare som hjälper dig. Hoppas även att du förstår hur stark du är som ändå klarar allt så himla bra (men man ska inte behöva vara så stark). Pepp!

http://hurslutardet.wordpress.com

 
tanniz

tanniz

24 oktober 2014 16:42

Skulle verkligen kunnat vara jag som skrivit detta inlägg. Känner igen mig i allt, dock inte sjukdomen men med känsla av oro och kärlek för våra små. Vår tjej är också inne i en hemsk period då man inte vet ut och in till slut. Hon är inte så förtjust i mat men vi har börjat med gröt som vi också funderar på att trappa ner på. Berätta gärna om det gjorde någon skillnad.

Som sagt våra nätter ha varit ett ständigt uppvakande. Ammande och vyssande, vill inte somna när man lägger ner henne. Hållit på så i en månad och sen i natt så bara helt plötsligt så gick det. Fick för mig att testa lägga henne på sidan. Har inte gjort det sen hon lärde vända på sig för hon gillar inte när hon i sömnen hamnar på mage. Men nu stensomna hon på sidan. Kanske var det det som var lösningen för oss. Fortsättning följer i natt.
Kram på dig.

http://tanniz.bloggo.nu

Karin

25 oktober 2014 11:52

Vi gjorde bara uppehåll med mat några dagar men igår när vi började igen gick det mycket bättre med ätandet. Slump eller inte? Dock ingen effekt på sovandet..

Snarare tvärtom. Fy fan vilka jobbiga nätter. Känns typ som att det aldrig ska gå över. Inatt kommer vi prova att gå tillbaka till vaggan och köra skift, så att en av oss får sova i taget iaf.

Fortsatte det bra med sidsovandet? Hur mycket sover bebbe på dagarna? Antar att Pyret sover för mycket (pga förlorad nattsömn).

Visst är våra bebbar typ lika gamla? Pyret är född 16 maj.

Hoppas nattkriget vänt för er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Karin - 3 augusti 2015 20:35


Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Av Karin - 21 juli 2015 21:21

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Av Karin - 16 juli 2015 09:04


Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Av Karin - 10 juli 2015 18:56

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Av Karin - 8 juli 2015 18:37

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...

Presentation


Jag är en 29-årig tjej som bor i en mellanstor stad. Jag har utmattningssyndrom och började blogga som ofrivilligt barnlös. I juli blev vi spontangravida, efter 2 års försök. Jag vill vara anonym.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ villbli3 med Blogkeen
Följ villbli3 med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se