Borde jag sluta med medicinen? Hur blev det med min tid för cellförändringen? Undrar hur det är på jobbet? Vad ska jag göra sen? Jag vill ha några ramar till mina målningar. Kommer jag vara sjuk ett helt år? Hur förklarar man det i efterhand? I ett CV? Jag skulle verkligen vilja att vi tapetserade sovrummet. Tänk om jag blir sämre när jag slutar med medicinen och tvingas börja igen? Får jag förlängd ersättning från f-kassan? Tänk att jag blev såhär sjuk! Jag vill leva, verkligen leva. Det finns så många jag borde kontakta. Eller? Jag är ändå ganska bra fast shit vad dåligt att inte klara jobbet, att bli såhär sjuk... Kommer vi aldrig få barn? Kanske adoption? Då borde vi ha gift oss men det kunde vi ju inte. Vart vill jag bo? Ska vi flytta? Är det jag eller medicinen som orsakar allt? Vad säger andra om mig? Jag vill tjäna mycket pengar, köpa fint hus vid havet. Förstår läkaren mig? Jag borde börja med akupunkturen igen! Undrar om jag fortfarande har äggreserv? Vi borde väl få ställa oss i kö trots att jag är sjuk? Mina föräldrar är gamla, våra barn (som inte ens finns) kommer inte... Tänk om jag får en förlossningsdepression. Jag har gått upp i vikt. Hur mycket får vi om vi säljer lägenheten? Är katten sjuk? Är vi fortfarande kära i varandra mitt i allt elände? Är jag kvinnlig trots att jag inte blir gravid? 2 år! Varför?

När jag konstaterade att raset efter att ha målat tavla på tavla aldrig kom så började jag fundera på varför. Jag koncentrerade mig så mycket, ansträngde mig och pillade med linjer och färger ändå ingen kolaps. Men. Och man ska aldrig börja en mening med men. Eller med och. Men när jag målar så tänker jag bara på tavlan. Inget annat. Ingen annan aktivitet kan få mig att lämna alla andra tankar åt sidan och de är ganska många tankar, som ni ser. Kanske är det jobbigare med en vanlig tanketimme i Karins värld än en timmes målning? Kan det vara så? Varför far mina tankar sådär? Hur går det till i andras hjärnor?