Livet pågår runt mig. Mitt står stilla och stampar, grämer mig över det som inte blev. Tänker och förbannar det som blev. Andras lycka. Jag försöker glädjas, gör det ibland men det kan också ifrågasättas. Av mig själv. Glad för att jag borde? Eller lyckas jag åsidosätta min egna sorg? Lite av varje kanske. Aldrig tidigare har livet sett ut som nu. Så dystert, så många frågor som saknar svar, så mycket svaghet i min kropp och mitt psyke, allt så ovisst, ingen kontroll. Ändå fortsätter jorden att snurra, andra går till sina jobb, har semester, åker utomlands, blir gravida och springer maraton i snörade skor. Men inte jag. Livets fula och livets vackra, sida vid sida. Ibland bara synliga genom andras liv.