Det vita vackra tyget hänger sorgset i förrådet och påminner om tiden som blev en annan. Dagen för det planerade bröllopet kommer istället att innehålla något helt annat, på en helt annat plats än sedan länge föreställt. Saker som påminner om sådant som inte blev som jag tänkt kan ibland smärta mer än tiden själv. De evighetslånga dagarna som passerat sedan det vita vackra tyget prövades susar förbi som en ridå av otydlig trötthet och sorg. Den försiktiga frågan jag ställde till expediten om en eventuell graviditetsmage skulle rymmas klänningens tyg gör sig påmind. Det kändes så långt fram. Omöjligt att ta in att det fortfarande inte skulle ha fungerat för oss. En omöjlig smärta att hantera och föreställa sig. Nu är vi där. Där också. Så många där som har passerat på 2 år. Lättade gick vi från fertilitetsutredningens möte men med ett besked om att vi får hjälp först om 10 månader. Om det inte har fungerat på naturlig väg vill säga. 10 månader kändes ohanterbart. En höst, en vinter, en vår och en sommar skulle passera innan dessa 10 månader var förbi. Vi skiftade fokus till bröllopet, det är lättare att längta efter den dagen och om det inte har fungerat tills dess (vilket kändes otroligt) då får vi hjälp. Nu är vi snart där. Där också. Dagen jag aldrig trodde skulle komma är snart kommen. Om vi får göra något då är ännu oklart, eller kanske klart, det verkar klart. Min kropp alldeles för sjuk för att få hjälp, säger dem. Kanske är det så. Kanske blir jag sjukare av att glädjen hela tiden skjuts framför mig, så långt fram att jag aldrig riktigt når, tänker jag. Jag trodde att jag hade landat i att jag ville vänta, för min egen skull, för bebis skull. Men när längtan pockar på och stressen gör sig påmind är det svårt att acceptera att någon annan bestämmer över mig. Beslutet som ingen annan hade kunnat fatta om det skedde i sängkammaren, tar nu någon i mitt ställe. Ett samtal ska dem få i alla fall, ett samtal vill jag ha och uppskrivna vill jag bli men sedan kan jag kanske vänta. Vänta och vänta, det är mycket vänta.

Men det är kärlek och framtidstro i sömmarna.