Inatt vaknade jag av behovet att kissa, som vanligt. Efter kissen fick jag ont. Väldigt ont. Jag blev orolig för allt möjligt. Jag fick ändå inte en känsla av att "detta är akut" och efter ett par timmar somnade jag om.

När jag sedan klev upp bultade mitt huvud enormt. Det kändes som om jag hade stora pulserande blodådror som var på väg att brisera..

Min bm ringde lyckligtvis på förmiddagen ang ändring av en tid nästa vecka och jag passade på att nämna smärtan. Och även huvudvärken. Eftersom att jag ändå skulle till både KBT och sjukgymnast (pju) på vc idag tyckte hon att jag också skulle lämna ett urinprov.

Urinprovet visade inget men ska skickas för bakterieodling. Däremot. Lågt blodtryck (90/60 eller om det var 100/60). Lägre än förra gången och plötsligt fick min yrsel, matthet, svaghetskänsla och mitt bultande huvud en förklaring. Så nu är det de också..

Sjukgymnasten bekräftade egentligen bara att mina bekymmer var ungefär likvärdiga förra gången rent undersökningsmässigt. Men upplevelsemässigt är det värre och gör mer ont, så kunde det tydligen vara. Jag sa "vilken tur att det inte är foglossning än iaf" och hon tittade förvånat och sa "jo men det är de du har haft hela tiden". Jaha! Jag trodde att det var en grad värre problem än mina men nä foglossning under graviditetens första veckor lyckas jag med.

Nu märker jag att det är lätt att bli lite bitter över situationen. Jag måste försöka undvika det och hitta andra sätt att tänka. Det är lättare att få en depression igen när man har haft en tidigare och smärta är en riskfaktor. Även känslan av maktlöshet vilket jag ju känner nu. Lägger man dessutom till mitt senaste år så blir känslan av att återigen bli låst jävlogt tung. Jag känner oro för om jag kommer bli sämre och om jag inte kommer kunna arbetsträna innan förlossningen. Jag måste försöka sluta hetsa med dem tankarna, jag vet inte det än.

Jag hoppas att Pyret börjar att buffa omkring och påminna mig om varför allt händer... Saknaden efter Pyret var ju stor del av min senaste depression - NU är ju Pyret här!

Måndag den 2 dec är det RUL också. Vi vill få en lapp där det står om vi väntar en pojke/flicka nedskrivet. Den lappen ska vi sedan öppna vid ett speciellt tillfälle. Vid middagen t.e.x när vi (förhoppningsvis) firar att allt såg bra ut på RUL. Som en liten cermoni. Det känns mysigt tycker jag (och sambon också när idéen fick smälta lite) ;)

Är det för övrigt någon som klarar av blutsaft? Den luktar okej men det smakar fan utspätt blod i munnen i timtal efteråt. Urk!

På söndag är det v 19. Snaaart halvvägs.