Igår var jag nervös hela dagen. Osäker på hur jag skulle lägga upp den. Ville inte göra för mycket och inte för lite. Ständig balansgång. Det var en orolig känsla som inte gav med sig, som ökade takten på hjärtats slag och som gjorde det svårt att vila. Igår var första gången på ett år. Första gången som jag och sambon skulle på parmiddag. Vi har inte träffat vänner ihop på ett helt år. Det är ofattbart. Men ändå inte. Men den oroliga känslan var likadan som när du ska göra något helt nytt, något som betyder mycket för dig. En nygammal grej egentligen, sådant jag gjorde förr men inte på länge. Ändå så obekant och oroligt inför. 

Oron som jag kände var flerdimensionell, berodde på flera olika saker.

Skulle jag vara mig själv? Kommer jag att vara annorlunda nu? Tråkigare? Kommer jag att bli trött? Få huvudvärk? Kommer kroppen att lägga av helt så att vi abrubt måste avbryta och åka hem? Konstiga jag! Kommer de tycka att jag verkar sjuk och prata om det efteråt? Kommer de, tvärtom, att ifrågasätta varför jag är sjukskriven när jag verkar så pigg och glad? Kommer jag få frågor? Vill jag ha frågor? Eller kan vi istället leka att allt är som vanligt och inget har hänt sedan vår förra middag? Blir jag yr och matt? Irriterad på alla ljud och svårt att höra deras ord? Vem är jag nu efter detta år? Kommer jag upptäcka att jag är någon annan, någon sämre?

Det gick bra, fantastiskt bra! Jag fick ont i skrattmusklerna och jag kände lycka i brösten. Mina fina fina vänner, i en alldeles perfekt balans mellan skrattet och allvaret möttes vi i timtal. När inget känns konstlat eller tillgjort. Allt är äkta. Kärleken kommer inifrån och når ut. Inte spelade timmarna som tröttade ut min morgondag då någon roll, jag visste vad jag satsade och lyckan av frihet och friskhet skulle övervinna sviterna dagarna efter. Så blev det. Skrattet sitter kvar i hjärtat idag, trots heldag i sängen och jag är säker på att skrattet hörs även imorgon.

En dag besegrar jag allt och då har jag vunnit det största av allt.

Mig själv.

Jag är inte en person som vanligtvis frossar i citat eller kloka ord som någon annan skrivit ner men dessa ord tilltalar mig starkt. Känns helt rätt. Jag vill printa dem i mitt hjärta och blicka inåt så fort jag tvekar.