Igår hände det igen. 2 dygn efter första känningen av Pyret. Samma situation, jag liggandes med kurrande katt på magen. Igår kändes det tydligare och var ingen tvekan om saken. Ett sprattel i min mage. Jag fnissade till. Det känns lustigt. Som något väldigt litet sprattlar till, något som bara vore 3-4cm stort. Pyret är betydligt större förstås. Kanske är det vattnet som dämpar eller så är det bara en arm eller ett ben som sprattlar till? Hur som helst helt fantastiskt och jag glömde alla krämpor för en stund. Jag längtar verkligen efter att få känna mer av Pyret min lill* kvällsbebis <3 Jag hoppas att du får träffa (vår sjuka) kisse som du buffar på i april/maj, ni skulle tycka om varandra vad det verkar. Innan dess längtar jag efter att pappa ska få känna dig också. Finaste pappa. Kanske på vår utlandsresa i december, vad tror du om det Pyret?

v 18 (17+6)

 

C

23 november 2013 19:39

Tycker att det gick fort från att det väl börjat röra sig tills andra också kunde känna. Hoppas det börjar röra sig på utsidan snart så din pappa får känna :) kram

http://spyor.blogg.se

Karin

25 november 2013 11:09

Åh det låter bra! För förtydligandets skull.. Inte min pappa utan Pyrets pappa jag syftar på :)
Kram

 

K

23 november 2013 21:51

Visst är det en fantastisk känsla?! Vår lill-donna sprallar också så fort en av kisarna ligger och spinner vid magen. Tror att dom gillar varandra :-)
Kram

http://motettliv.blogg.se

Karin

25 november 2013 11:08

Åh då finns det säkert någon koppling mellan "magenbebis" och katt.. Katter är ju enormt känsliga och både hör och känner lukt av allt möjligt (gravidhormon?) Mysigt att höra att det finns fler katter som reagerar - så jag inte är en galen kattkvinna ;)
Kram

 

Langtarefterbarn

26 november 2013 20:49

Åh va mysigt!
Jag längtar också tills min sambo får känna. :)
Kraam

http://langtarefterbarn.wordpress.com

Karin

2 december 2013 10:34

Snaaaart :) Tänk att vi är där!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...