Går omkring på H&Ms barnavdelning, den länge hatade avdelningen, letar efter present till mina brorsbarn. Myser faktiskt lite samtidigt. Slänger ett långt öga bort på bebiskläderna, lät det stanna vid ett ögonkast och en mysig känsla. Snodde snabbt åt mig två par mammastrumpbyxor. Som sagt, jeansen kan jag inte längre ha och strumpbyxorna visste jag inte alls vart jag skulle göra av (under magen var oskönt, mitt på magen jäkligt oskönt och över magen nådde de inte).

Väl hemma klickar jag in på Lindex klädsortiment för nyfödda. Ser bilden nedan och dör lite inombords. På ett bra sätt.

Är det vår tur nu? Har jag en sån liten sockertopp som växer i mig (sparkar, suger, kissar och hickar i min mage)? En riktig som är vår och ingen annans? En som jag inte behöver lämna tillbaka efter en stunds gos? MIN bebis som är en del av både mig och fina sambon?

Tänk om man hade vetat tidigare att det skulle ordna sig. 2 år och vi undkom ivf med bara några veckor. Vi är inte alls så hårt drabbade som många andra, även om man såklart inte kan jämföra sorg. Jag hann med en sväng in i depressionens mörka famn, den som var en konsekvens av både utmattningssyndromet och barnlösheten. Det senaste året har varit bortom fruktansvärt. Nu är det en pirrig känsla inför framtiden, mindre än 2 veckor till KUB och därmed också till avslöjandet till mina föräldrar (som är först ut). Jag har medvetet lurats lite, nämnt ivf (ur ekonomisk synpunkt om 3 försök inte skulle lyckas) och även tagit kort på två glas vin (de ena var såklart alkoholfritt). En smärre chock förväntar jag mig alltså ;)

Pyret nu ska den mest kritiska perioden vara över, visst har du klarat den? Häng kvar så ska du få se på kärlek!

V 11 (10+4)

(Sockertoppen på bilden är från Lindex hemsida)

 

Maria

5 oktober 2013 16:16

Jag håller mina tummar så de börjar bli blå. Vilken sockerbit på bilden!!

Karin

5 oktober 2013 17:12

Hihi tack :)

 

K

5 oktober 2013 17:03

Er tur pågår för fullt :-) njut och titta på bebiskläder. Kanske fira med första plagget efter Kub?
Mammastrumpbyxorna är jättebra, jag använder mina hur mycket som helst då jag tycker det är bekvämast att gå i klänning :-)
Kram

http://motettliv.blogg.se

Karin

5 oktober 2013 17:11

Hihi ja det gör ju det.. Knasigt ;) Jag har tänkt att efter kub så "kör jag" vad gäller bebiskläder och annat. Får se om jag vågar när jag väl har kommit dit. Har förstått att det är lätt att flytta fram sina "mål" hela tiden. Oj jag blir nervös för kub när vi "pratar om det"..
Jag kan tro att klänning (som jag annars inte använder till vardags) kommer stå högt i kurs här också :)

Kul att du läser och kommenterar!
Kram

 

Tess

6 oktober 2013 13:56

Såklart att det är eran tur nu :) Vilken del är den mest kritiska perioden? Mysigt att ni snart får er erat lilla pyre i magen.

Jag visste inte att nysningar var ett grav symtom, jag har sjäöv börjar nysa så otroligt mycket haha. Men tack vare din underbara blogg så fick jag reda på det! Följer din blogg varje dag, och det är alltid så intressant och läsa dina inlägg :) Kram

http://Minbebis.com/blogg/tess89

Karin

6 oktober 2013 14:11

Egentligen är det ju fram till v 12 som är den mest kritiska perioden. Det betyder att risken för missfall sjunker betydligt därefter. Men jag läste någonstans att den mest intensiva utvecklingsfasen är över efter v10 och därmed minskar risken. Vet såklart inte om det är sant men eftersom att jag just passerat så kändes det bra ;) Jag utövar någon typ av källkritik iaf, skriver inte sånt som kommer från hysteriska konversationer på familjeforum t.ex Det mesta kommer från vårdguiden, 1177 eller någon av mina gravappar / sambons pappabok ;)

Haha jag visste inte heller det om nysningar tills nyligen. Även näsblod är ett grav-symptom men det är väl mer känt. Båda kommer från sköra slemhinnor (och ökad blodvolym kanske?)

Tack för din fina komplimang. Blev så himla glad :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hörni Jag ser att ni är en hel hög som fortfarande är här inne och kikar. Tack för det. Hur har ni det i sommar? Jag har min bästa någonsin. Jag har kämpat på med mina hjärnspöken och jag har gjort ett riktigt bra jobb. Jag är så mycke...

Jag går sönder av sorg över beskedet att den kvinnan vars blogg jag följt i ett par år somnat in. Som jag förstår det bara några dagar innan hennes sons födelsedag. Denna 2-åring som ska fortsätta fråga efter mamma tills att han en dag slutar att frå...

Hörrni. Jag jobbar och jobbar med mina tankar och beteenden. Inser att jag har varit jäkligt hård och elak mot mig själv. Som min allra värsta fiende har jag mobbat mig själv i tysthet. Känt mig otillräcklig på alla plan och försökt finna vägar framå...

Jag hade planerat att skriva massa dravel om mig. Om mitt möte med psykologen idag. Hur upp- och ner allt känns och hur satans svårt saker kan bli. Jag hade tänkt att berätta för er, en gång för alla, en första- och en sista gång om de som format mig...

Min sjukskrivning leder mot sitt slut. Tur i oturen att jag har varit sjukskriven, vi har nämligen varit sjuka allesammans. Lillan har haft 40 graders feber och antagligen satt något typ av snorrekord.. Och vi blev sjuka samtidigt. Alltså. Sjuk bebis...